kimjohnson

Du pratar om mitt intresse för dig. Det är det största intresset jag har och alltid haft. Men jag känner bara att jag är så jävla trött att fråga dig när du inte visar något tillbaka. Alla mina miljontals frågor om X och du frågar en sak endast om jag tar upp mitt eget. Aldrig liksom: hur går det nu med honom och skolan osv. aldrig... Frågan är om vi överlever flytten el skolbyttet? Hoppas verkligen det för efter så många år borde man klara av allt. Jag har bara börjat tvivla på sistone. När jag t.ex frågar om vi ska göra ngt och får så kalla svar tillbaka som bara skriker: jag bryr mig inte, kom du om du vill. Och det stannar jag inte för att höra på. Det tror jag inte någon gör.
När du skrev det upplysande inlägget i din blogg för ett dag sedan så trodde jag faktiskt att de skulle ändras...Men du var glad i två dagar vilket smittar av sig på mig mer än vad du anar!!! Är du glad är jag glad, är du kall blir jag kall. Du kontrollerar verkligen min vardag. Och idag smällde det bara för allt detta gick tillsammans och jag orkade inte längre.
Men jag ÄLSKAR dig mer än allt annat! Och ingen kan någonsin ersätta dig....Men kan jag bli ersatt?!